Sedan jag började som frilans 1982 har jag intresserad mig för kopplingen mellan samhällsförändringar och förändringar i människans sätt att hantera naturen. Det kan kallas miljöjournalistik eller försök att kartlägga vad som är ett långsiktigt hållbart samhälle.

I hållbarhetsperspektivet ingår för mig en pedagogisk dimension. Det samhälle vi lever i måste vara begripligt så att vi ser vilka möjligheter som finns att påverka det. Byalaget kan få kommunalgubbarna att tänka om. Vi alla ingår mer vagt i en "allmän opinion", är del i ett samhällsklimat. Genom att vara aktiva på områden som berör vår vardag kan vi utvecklas, få en allt större kompetens att hantera vår omgivning.

Med andra ord finns det också en demokratisk diomension i hållbarhetsperspektivet. Att ha kontroll över den egna omgivningen är grundläggande för människors välbefinnande. Livet kan kännas mer meningsfullt.

Medier spelar en viktig roll för vår uppfattning om den omgivnade verkligheten, för vår uppfattning om hur den är beskaffad, vilken position vi ser oss ha i större sammanhang och vilka handlingsmöjligheter vi har. Mendierna spelar inte självklart en positiv roll. De deltar i en omfattande mytbildning om hur samhället är beskaffat. Alltmer har de övergått till att bli en storskalig industri som tjänar pengar på sociala brister samtidigt som de bidrar till bidrar till att underblåsa fördomar.

Sedan sluitet av 60-talet har jag haft en rad journalist- och informationsjobb. Det har varit på nyhetsmedier, informationsprojekt åt myndigheter, läromedelsprojekt, en rad år på arbetsmiljö- och arbetslivsområdet och sedan 1982 frilansjobb, först en hel del på arbetsmiljöområdet men ganska snart tog miljöjournalistiken över.

Under hela min yrkesbana har jag arbetat parallellt med text, teckningar, foto och layout.